Glädje är en reaktion som uppstår när något positivt har hänt dig eller någon du bryr dig om. Känslan uppstår ofta när du fått ett viktigt behov uppfyllt. Känslan av glädje hjälper dig att veta vad som är viktigt för dig och får dig att söka mer av det. Till exempel när du återser någon du gillar så låter känslan av glädje dig veta hur bra det är att vara med den personen och att han eller hon betyder mycket för dig.
Glädje fyller också en viktig social funktion. Om du uttrycker glädje gör du de omkring dig uppmärksam på att du uppskattar dem. När du delar glädje med andra människor, kan känslan öka i intensitet och du känner gemenskap. Omvänt kan det att uttrycka glädje för andra och att inte få känslan besvarad vara ganska smärtsamt. Många som har vuxit upp i hem där uttryck av glädje har hämmats kan känna skam över den egna glädjen.
Glädje känns ofta som en lätthet i kroppen, som att du är lite varm, får mer energi och kanske som att det bubblar lite på insidan. Det är också vanligt att uttrycka glädjetårar. Detta händer ofta när man upplever en stor lättnad, till exempel i efterdyningarna av något jobbigt eller skrämmande.
När glädje blir en sekundär känsla, täcker den ofta över en mer smärtsam känsla, till exempel när någon ler medan de talar om något sorgligt. Ibland använder vi glädje på ett instrumentellt sätt, som när du försöker skapa gott humör även om du inte känner dig glad. Fenomenet skadeglädje - när du blir glad på grund av att något negativt händer en annan person - kan ha en social funktion om du befinner dig i konflikt med någon, men handlar mer troligt om en underliggande ilska mot den andre.
Glädje är sällan ett problem i sig självt, med undantag för patologisk glädje som vid maniska tillstånd eller missbruk. Vanligtvis är problem med glädje kopplade till att det finns för lite av det. Brist på glädje är oftast en indikator på att andra känslomässiga behov inte uppfylls.