Inom den emotionsfokuserade terapin ser man depression som en signal på att viktiga emotionella behov känns omöjliga att få tillfredsställda. Det kan handla om behov av bekräftelse från någon du bryr dig om, tröst, stöd, trygghet, närhet eller behovet att stå upp för dig själv mot någon som behandlar dig illa. Tidigare erfarenheter och de relationer du befinner dig i gör på något sätt att allt detta känns som en kamp du inte kan vinna. Och för att skydda dig från smärtan som detta medför går kroppen in i ett tillstånd av uppgivenhet som kan betecknas som depression.
En depression kan visa sig på olika sätt. Man kan känna sig ledsen och frustrerad över hur man har det, eller känna det mer som en överväldigande hopplöshet. Andra blir mer irriterade och arga och skyller allt på omvärlden. Och vissa stänger istället av sina känslor och upplever sig känslomässigt tomma. Men inte heller detta är något behagligt tillstånd eftersom det även innebär frånvaro av glädje, intresse och vitalitet. Det blir istället som att vara känslomässigt frånkopplad och som att ingenting betyder något.
Ett sådant tillstånd kan ses som ett försök att ta en paus från livet och spara energi istället för att fortsätta på något som verkar meningslöst. Men denna typ av paus är sällan varken till hjälp eller nödvändig.
I emotionsfokuserad terapi arbetar man istället med att utforska sina känslor för att skapa mening och hantera dem på ett bättre och mer kreativt sätt. Detta kan innebära att reda ut ett känslomässigt kaos, att arbeta med emotionella konflikter, självkritik eller hur du behandlar dig själv och hanterar relationer till dina närmaste. Ibland behöver man arbeta med att återknyta kontakten med sina egna känslor. Och allt detta blir ett gemensamt projekt mellan terapeut och klient som går ut på att utforska grunden till problemet, vad man behöver jobba med och på vilket sätt - för att livet ska komma på rätt kurs igen.