Idag verkar det vara vanligare att tala om psykiska sjukdomar, diagnoser och symtom än att prata om vad man faktiskt känner och upplever i sitt liv. En patient sa en gång, "Jag känner att det är helt ok att berätta för mina väninnor att jag kämpar med ångest, men jag vågar inte visa dem hur mycket jag saknar min mamma." Det är bra att det finns mer öppenhet kring psykisk ohälsa, men det bör inte ske på bekostnad av att tala om helt vanliga känslomässiga reaktioner på normala mänskliga erfarenheter.
I emotionsfokuserad terapi ser man på psykiska problem som något som ofta hänger samman med svåra livserfarenheter som vi inte har tagit tillräckligt väl hand om. Om du till exempel är deprimerad eller har ångest tänker vi att det kan bero på att du har några viktiga emotionella behov i livet som inte blir tillgodosedda. Det kan handla om behov av tröst, omsorg, uppskattning, närhet, bekräftelse eller trygghet från de omkring dig, eller behov av att kunna hävda dig mot någon som behandlar dig illa.
Om dina emotionella behov inte tillgodoses kan känslor fortsätta att påverka dig långt efter händelsen som väckte dem. Det kan handla om problematiska, emotionella minnen eller att dina känslomässiga behov döljs av sekundära känslor som ångest, raseri, nedstämdhet eller tomhet.
I Emotionsfokuserad terapi betraktar man symtom på psykisk ohälsa som tecken på att något känslomässigt viktigt händer inom oss som vi inte hanterar på ett tillfredsställande sätt. När detta sker försöker man istället att ta itu med sina känslor på andra, mindre konstruktiva, sätt som att älta, oroa sig eller använda droger, överdrivet motionerande och andra typer av undvikandebeteenden.
Enligt detta synsätt ses alltså inte psykiskt lidande som en sjukdom som finns inom dig, utan som resultatet av ett levt liv av erfarenheter, undvikandestrategier och regler för vad som kan och inte kan uttryckas. Detta handlar i grunden om en förtvivlan eftersom man inte lyckas få viktiga emotionella behov uppfyllda. Men det är inte försent att arbeta med att förstå sina emotionella behov och att ta hand om dem.