den 21 augusti 2018

Känslocoachning - att kommunicera med barn

Att hantera barns känslor kan vara svårt och utmanande. En typisk fallgrop föräldrar lätt hamnar i är att de försöker hitta en lösning eller motbevisa barnets känsla i ett försök att bespara det från smärta. Tyvärr sänder detta signaler till barnet att det inte är okej att känna som det känner. Det kan också få barnet att känna att föräldern inte förstår eller hindra barnet från att själv förstå vad som händer inom det. Ditt jobb som förälder är inte att skydda ditt barn från svåra känslor, utan att hjälpa det att förstå och ta itu med sina känslor. Detta är vad vi kallar känslocoachning. När ditt barn upplever en svår känsla kan du prova att använda följande steg:

1) Lägg märke till känslan. Försök att förstå vad som faktiskt pågår inom barnet, helst med bakgrund i det som har hänt. Till exempel, om du ser att ditt yngre barn vill leka med sin storbror men avvisas av honom, så skulle ditt barn kunna känna sig ledsen. Försök sätta dig in i ditt barns situation och räkna ut hur det måste kännas.

2) Sätt ord på känslan. Visa ditt barn att du förstår hur det måste vara genom att sätta några ord på det: "Jag kan se att du är ledsen eftersom du inte fick vara med och leka. Vad dumt". Och oroa dig inte om du inte träffar rätt i ditt ordval, ditt barn kommer att låta dig veta det och då får du prova något annat.

3) Validera och bekräfta känslan. Detta innebär att normalisera och visa att det är okej för barnet att känna som det gör. En bra validering kan börja med "Det är inte konstigt att ..." som i, "Det är inte konstigt att du blev ledsen, eftersom du bara ville leka med honom och ha kul och så ville han inte det."

4) Möt det emotionella behovet. Kom ihåg att det inte är det praktiska behovet utan det emotionella behovet som ska mötas. Det kan vara ett behov av tröst, stöd, trygghet eller bekräftelse. I exemplet ovan skulle det kunna vara: "Vill du ha en kram eller sitta i mitt knä?"

5) Om det behövs, hjälp till att hitta en lösning på problemet. Ofta räcker de fyra första stegen för att barnet själv ska hitta lösning. Men om ditt barn fortfarande behöver hjälp kan du föreslå en lösning, till exempel att du pratar med storebror.